VFA är glada över alla olika sätt som våra medlemmar engagerar sig. Här kommer några rader från en aktiv VFA-pensionär som inte bara gör gott ute i världen, när hon varit med i El Salvador och Guatemala, utan också engagerar sig något otroligt på hemmaplan. Bara fantasin sätter gränser för vad det här cyklande energiknippet kan göra för VFA!
Efter min resa till El Salvador har jag nu varit ute och hållit en handfull föredrag. Många är nyfikna och jag gör det även som ett tack till de som ekonomiskt sponsrat min resa. Det känns också viktigt att informera om VFA samtidigt som det är roligt att få ännu en chans att prata om mina upplevelser efter det att jag tjatat slut på släkt och vänner. Precis som på glasögonresorna kommer jag ut och träffar människor som jag inte skulle ha träffat annars. Det är alltid kul , för folk är intresserade och det blir mycket prat och skratt.
Naturligtvis krävs det en del förberedelser att sätta ihop ett föredrag som skall innehålla både fakta och upplevelser. Ibland har jag också cyklat runt och satt upp affischer om kommande föredrag hos optiker, bibliotek och på andra officiella platser, typ Dunkers Kulturhus. För mig är det också ett sätt att komma i kontakt bland annat med stans optiker, som alltid är positiva till en affisch. Däremot blev jag paff när man på studentkåren ängsligt undrade "Det är väl inte något politiskt?"... Tja, det kan ju bli politik när man får bättre syn och kan se att läsa och arbeta!
För min del är det tekniken som gör mig lite nervös. Ibland står projektorduken på tre kvart, så man får binda fast den i något. Det har också hänt att bilderna plötsligt vände sig upp och ned och jag kan ju inte begära att församlingen ska ställa sig på huvudet. Värst av allt var när en hjälpsam person drog ut sladden till projektorn, så bilden svartnade i 10 minuter. Men allt ordnar sig, numera har jag med mig bilderna på ett USB-minne och för säkerhets skull en egen laptop.
Samla in glasögon, tvätta och paketera dom tar sin lilla tid innan man kommer så långt som till att resa ut i vida världen. Jag får god hjälp av grannarnas pojkar.
Solbrillor på hela sommaren. Men lite glasögonjobb får det bli ändå.
Leo ”diskar” glasögon. Efter arbetet blev det sjösättning av barkbåten ”Astrid”. Gammal påskmust skummade bra, även om bäst före datum passerat. Just nu har jag glasögoninsamlingar på gymmet, hos frissan och blomsterhandeln.
Här kommer en glad Lucaz som städat sitt rum och nu skänker små smurfar och plastdjur till de fattiga barnen.
Insamlingen i skokartonger ger väldigt olika resultat. Det är som att plocka svamp, ibland alldeles tomt och plötsligt en hel kasse med kantareller!
Jag fortsätter mitt VFA-arbete och planerar redan för en föreläsning och utställning i Stadsbiblioteket i Helsingborg i november. Det finns alltid något att göra!