Sök
  • tomhok

Mexico - ett äventyr, november 2019

Sent på kvällen den 1 november landade vi, efter ca 24 timmar på resande fot, i Villahermosa, huvudstaden i delstaten Tabasco i Mexiko. Vi som rest från Kastrup blev utan bagage, 7 stycken resväskor fyllda med glasögon, vilka skulle levereras nästföljande dag……….

Vi blev skjutsade till Paraiso, en medelstor stad nära kusten, där vi skulle bo kommande vecka. Trötta gick vi och lade oss och sov hela natten.

Vi vaknade tidigt, trots för lite sömn, p.g.a jetlag. Mexiko ligger 7 timmar efter Sverige. Det blev en mexikansk frukost i hotellets restaurang, omelett med svarta bönor och stekt banan.

Vid 10-tiden packade vi ner badkläder för att åka och titta på omgivningarna. Ulla-Karin, jag och William åkte på flaket av trucken för att alla skulle få plats, härligt med lite sol på sitt vinterbleka skinn. Först tog vi en promenad längs en flod, underbart vackert med grönskande palmer. Vi köpte kokosvatten av en försäljare, fräscht och gott.

Sen åkte vi förbi oljeanläggningar på väg till stranden. Alla i Paraiso jobbar på Pemex, ett statligt oljeföretag. Och utanför kusten ser man flera oljeriggar i havet. Två eldar brinner dygnet runt för att separera gasen från oljan och himlen lyser röd om natten.

Stranden i Paraiso är vacker, sand och palmer, men det hade varit dåligt väder och vågorna gick höga så ingen var badsugen. Vi badade fötterna och njöt lite av värmen innan vi åkte vidare till en trevlig fiskrestaurang precis vid vattnet. Vi fick så mycket god mat och flera starters där vi delade så alla fick smaka.


På kvällen fick vi uppleva ”Los dias de muertos”, de dödas dag. I Mexiko firar man de döda på Alla helgons dag på ett helt annat sätt än vi gör i Sverige, över huvud taget minns man de döda mycket mer här. Vi gick till torget i Paraiso där det var massa dans- och sånguppträdanden. Det var också folk sminkade som döskallar.

Nästa dag var det slut på semestrandet. Frukost kl.7 och avresa kl.7.30 till Ayapa ca1 timmes bilresa inåt landet. Ayapa var ett ganska litet samhälle med en jättefin målad kyrka. Vi fick jobba utanför kyrkan. Alla glasögon lastades av och sorterades upp i styrkeordning. Prapai fick ansvaret över glasögonen och de andra 3 assistenterna eftersom hon var van optikerassistent. Vi tre optiker fick sitta inne i en annan byggnad och jobba. E-hakar på en provtavla stegades upp 5 meter bort. Ingen pratade spanska så vi fick jobba med tolkar, Tommy fick hjälp av Mariana och Ulrika fick hjälp av Pablo, eftersom jag varit med tidigare fick jag jobba ganska mycket utan tolk.

Det funkade bra, men det tar ett tag innan alla kommer in i sina roller och vet hur det fungerar. Svårast är det för assistenterna som inte jobbat inom optikbranschen sedan tidigare. Vi hade bra hjälp av Carlos och Angel samt folk på platsen. Vi hade tur att första dagen var en ganska lugn dag med bara 184 patienter. Lunch serverades mitt på dagen, frikadeller och grönsaker som en soppa, gott.

Sedan följde många dagar med jobb på orterna runt Paraiso. Jalupa, Tecoluta, Comalcalco, Sanches Magallanes, Chiltepec, Allende, och Tacotalpa. Vi samarbetade med kyrkor på alla ställen. Antingen jobbade vi i kyrkan eller precis utanför. Kyrkan bjöd på lunch och ibland lite frukt medan vi jobbade. Alla är så otroligt vänliga och måna om oss.

Vi åkte på mer eller mindre vattenskadade vägar. Det var regnperiod och Paraiso flöt. Ett ställe blev inställt pga översvämningar, det gick inte ta sig dit. Mexikanarna var dock vana, rejäla gula regnrockar och gummistövlar. Fördelen med regnet var att vi fick jobba i ganska behaglig temperatur och att naturen var underbart grön. Nackdelen är att myggorna frodas i alla vattensamlingar ihop med värmen.

Bagaget kom ju så klart inte dagen efter och inte nästa dag och inte nästa……., när vi äntligen fick besked om det, hade det fastnat i tullen i Mexiko City och vi fick betala 15.000 kr för att få loss det. Nästa dag, fem dagar för sent, var det i Villahermosa och Ulla-Karin och Carlos åkte dit och hämtade det. Dock fanns inte Tommys väska med och i skrivande stund, en månad senaste har den precis kommit tillbaka till Sverige. Jag har 80% utdelning på försvunnet bagage till Mexiko…….

Efter en vecka på hotellet i Paraiso fick vi flytta till ett hotell i Cardenas där vi bodde två nätter. Där var lite farligt att gå ut så två tjejer från hotellet följde med oss till en närbelägen restaurang på kvällen och kom sen och hämtade oss när vi hade ätit färdigt.

Följande morgon fick jag en glad överraskning då Luis kom för att jobba med oss. Luis har jag träffat tidigare när jag varit där och jobbat med VFA och jag och min dotter var sen bjudna på hans bröllop i Paraiso 2017.


Efter många dagars jobb utan ledighet var vi lediga i två dagar och åkte till Palenque i delstaten Chiapas. Där bodde vi på ett fint hotell med pool, solen sken och vi njöt på eftermiddagen i hotellets trädgård. På kvällen blev det en hel del shopping, både kläder och souvenirer.

Morgonen efter hoppade några av oss upp på flaket och så bar det av till ett arkeologiskt område utanför Palenque med lämningar från Maya-kulturen. Ett stort område i bergen med pyramider och ruiner. Vissa fick man klättra upp på och det gjorde vi för att se den underbara utsikten. Solen sken och det var varmt men härligt.


När vi tröttnat på pyramider åkte vi vidare till ett vattenfall som hette Misol Ha. Det var ca 35 meter högt och landade i en sjö där vi kunde bada. Det var mycket vatten efter allt regnande och det var väldigt vackert. Vi passade också på att äta en god lunch vid vattenfallet. På kvällen blev det en lång återresa till Paraiso.

Sen blev det några dagars jobb igen runt Pariso och Villahermosa.

Sista kvällen i Paraiso beställde vi pizza till hotellet. Angel blandade drinkar och Carlos och Luis underhöll oss med gitarrspel och underbar sång. Vilka röster de har. Även vi försökte oss på lite sång.

Himlen öppnade sig under natten och det lät som om vi sov i ett vattenfall. På morgonen flöt Paraiso. Vatten stod över trottoarkanten som var 15-20 cm hög. Broar var avstängda och vi hade problem att ta oss ut ur stan.


Vi jobbade i Allende och jag fick en man som blivit starropererad för tre månader sedan på sitt högra öga, vänster öga såg han inget med. Han hade dock nästan högra ögat stängt och han såg ingenting. Det spelade ingen roll om jag satte för +3,0 eller -3,0, det gjorde ingen skillnad. Jag bestämde mig för att fokusera på närseendet och lade i mer och mer styrka i provbågen. Till slut såg han bra att läsa och då hade han +15,0. Jag testade igen på långt håll, nu med +12,0 och då såg han. Troligen har väl den inopererade linsen lossnat. Vi hittade ett par passande glasögon till honom, med order att uppsöka läkare igen. Efter några timmar kom mannen tillbaka igen körandes sin tuk-tuk för att hämtade stadens alla kvinnor, MEN utan glasögon……

Sista tre nätterna bodde vi i Villahermosa. Vi jobbade två dagar i Tacotalpa, detta för att det var så mycket folk så vi inte hann med dem på en dag. Här satt vi inne i en stor kyrka och jobbade och glasögonutlämning var utomhus under tak. Här hade vi utmärkta tolkar och arbetet flöt på bra.

Efter avslutat jobb sista dagen åkte vi till en vacker stad som hette Tapijulapa och tittade. Alla hus var vita med röda knutar. Tyvärr vräkte regnet ner så vi kunde inte gå runt och titta som vi ville. På kvällen åkte vi tillsammans med Angel och Martin till en Brasiliansk köttrestaurang och åt en utsökt måltid. En stor buffé med tillbehör som man fick plocka och så gick de runt och serverade kött vid borden.

Sista dagen innan avfärd gick vi och handlade lite mat att ta med hem. Vi sa hej då till Anki som skulle ta bussen till Merida istället för att åka hem till Sverige. Vid 13-tiden tog vi taxi till flygplatsen i Villahermosa och därifrån flyg till Mexiko City och sen vidare till Paris. Där vi sa hej då till Prapai och Ulrika som flög till Stockholm medan vi andra flög till Köpenhamn.

Sammanfattningsvis en blöt resa, mycket regn och översvämningar. Vi hjälpte totalt 2070 patienter till en bättre syn. Vi har haft ganska lugna arbetsdagar, det kunde varit mer folk. Och vi har fått så mycket god mat, tacos, mojarra, räkor, ananas mm mm. Vi har jobbat med världens mest omtänksamma och älskvärda mexikanare, Carlos, Angel, Martin, Sarah, Pablo, Luis, Mariana och fler tolkar som jag inte minns namnen på. Jag hoppas jag kommer tillbaka igen nästa år………för jag saknar Er.

Vid pennan: Caroline Alvhamre

0 visningar

VISION FOR ALL
c/o Hjärta till Hjärta

Attorpsgatan 10

Box 1235
58112 Linköping

PlusGiro    90 06 61-0

Swisha      1239006610

Org. nr.      822003–6191

070-600 6911

0706 - 299728

  • Facebook
  • Instagram