Vår resa till El Salvador, mars 2025
- tomhok
- 10 juni
- 2 min läsning
Uppdaterat: 11 juni

Tidigt på morgonen den 29:e mars vaknade fyra optikerassistenter, två optiker och två
optikerstudenter på olika håll i Sverige. Ungefär ett dygn senare hade vi hunnit med att
träffas på Schipol, resa över Atlanten, vara stressade i den salvadoranska tullen, äta
pupusas i dubbla Sveriges temperatur, och till sist, komma fram till vår bostad Finca entre
mangos.

Just mangos kom att bli ett av resans mest sagda ord, och en av resans mest
förtärda ting. Särskilt av Caroline och Agneta. Väl där fick vi en söndag att vända dygnet rätt, bada i husets pool, köpa simkort (ett måste för poolen :)) och för första men långt ifrån sista gången, äta bönris.
Den följande veckan tillbringades i bergsbyar i regionen La Paz. En typisk undersökningsdag anlände vi på morgonen till byn runt 8.30, och hade satt upp undersökningsstationer och bord med glasögon så vi kunde starta runt 9.
Sedan höll vi på fram till 16-tiden, med pauser för frukt, lunch och elektrolytdryck. Något väldigt bra är att vi på den här resan kunde skriva remisser, som de lokala myndigheterna lovade att ta hand om utan kostnad för patienterna.
Finansieringen var dock osäker vid tidpunkten för resan. Men förhoppningsvis kommer
många kunna få besök för kataraktoperationer, pterygiumoperationer och annat inom en inte alltför lång framtid.

Efter en varm dag med hundratals patienter var vi ofta trötta, men passade ändå på att se oss om. En kväll besökte vi en sockerrörsplantage, en annan kväll en utsiktsplats vid en vulkan med en sjö i kratern, och ytterligare en annan tillbringandes på en stillahavsstrand.
Efter en ledig söndag i ett hus vid just en sådan hade det blivit dags för vecka två.
Den spenderades i och runt staden San Juan Opico i regionen La Libertad. Här bodde vi på

ett hostel intill torget i staden. Vi hade turen att komma dit dagen innan det var stadsfest, vilken bjöd på stora marknader och en skola som övade karnevalståg utanför fönstret när vi käkade frukost.
Innan vi visste ordet av hade två veckor gått och över 3300 patienter hjälpts.
Vi kommer att sakna saker som salvadoraners värme, fantastiska vyer, frukten och härliga kollegor.
Vid tangenterna Joel Lund
Komentarji