Jag, Caroline och Jessica möttes 1996 på optikerutbildningen och trots att vi bor på olika håll i landet har vi varit vänner sedan dess. Vi brukar träffas mer eller mindre regelbundet och i somras började vi fundera på en långweekend med lite sol och bad när Caroline föreslog att vi skulle följa med till Mexiko i stället! Det var dags för Vision For All att åka till Mexiko igen och Caroline skulle vara projektledare. Caroline är ju rutinerad, medan vi andra verkligen är rookies, men hon lyckades övertala oss till slut.
Vi har alltid pratat om att vi skulle vilja göra en sådan resa någon gång i framtiden och helt plötsligt var framtiden här!
Sagt och gjort, Mexiko och Vision For All i januari 2023 fick det bli!
Vi såg fram emot resan med blandade känslor eftersom det var nytt för oss och inte kunde fatta hur vi skulle kunna göra uppemot 400 synundersökningar per dag på endast tre optiker? Språket kändes som ett frågetecken eftersom jag inte kan ett ord spanska. Även packningen kändes som en utmaning. Tre veckors resa och bara möjlighet att packa personlig packning i ett handbagage då två resväskor skulle fyllas med glasögon! Dessutom skulle provglaslådan ner i handbagaget!
Vi lyckades dock få till det och vi fick med oss totalt fem (5) banankartonger på två personer!
Jag, Marie-Louise, startade min resa med tåg från Östersund, med byte i ett kallt och blåsigt Stockholm där jag fick vänta i nästan två timmar på perrongen då tåget var försenat. Avgången sköts upp ungefär var tionde minut, så det var inte läge att gå in och värma sig med risk för att missa tåget helt och hållet i stället. Kläder för Mexikoresa funkade inte riktigt i Stockholmsklimatet så det blev en långsam upptining på tåget vidare till Jessica i Norrköping.
Efter en god natts sömn under ett varmt täcke drog vi till Linköpings flygplats där vi mötte upp Tomas, Tullan och Kjell. Vi klev på planet till Amsterdam, där Caroline och Jan anslöt från Kastrup och så var gruppen komplett!
Väl framme i Villahermosa i Mexiko hämtades vi upp av Carlos och Luis från lokala hjälporganisationen “Caballeros de Colón” som arrangerar vår resa på plats. De skjutsade oss till Paraíso som var vår bas de första fem nätterna. Trötta efter resan var det bara att försöka stå emot tröttheten och stå ut med jetlagen.
Första arbetsdagen åkte vi till en kyrka belägen i Paraíso och känslan att komma in i en fullsatt kyrka var både överväldigande och spännande. 330 kunder senare värkte ryggen, svetten rann och vi frågade oss själva: ”Hur ska våra kroppar orka med ytterligare nio arbetsdagar?”
För er som funderar på att åka med på någon resa, tänk redan första dagen på hur ni sitter och se till att resa er upp och sträcka på er titt som tätt.
Väl tillbaka på hotellet slängde vi oss på våra sängar och pustade ut. Gissa om vi blev förvånade när vi insåg att arbetsdagen inte alls var över. Nu var det dags för statistik!
Redan dag två hade vi kommit in i ett bra flow där vi betade av kund efter kund. Efter att ha fått synundersökningen gjord gick kunderna vidare till assistenterna där de fick sina glasögon. Det kändes tryggt och bra för alla assistenter hade varit med tidigare och hade rutin i jobbet. Bitvis var det så bra “flow” att vi var tvungna att ta små pauser för att det inte skulle bli för långa köer till glasögonutlämningen. Ett uppskattat stopp för våra ryggar och axlar!
Vi blev väldigt väl mottagna på alla ställen vi kom till. Vänliga människor ur församlingarna hjälpte oss att tolka, peka på syntavlans rader och bistod med svalkande dryck och god frukt.
Toaletterna var av skiftande standard, men som regel saknade de både toalettpapper och plastring!
En fredag blev vi hembjudna till våra mexikanska vänner Luis och Gabi på “Tacofredag”. De hade nämligen hört talas om vårt svenska fenomen! Vi bjöds på tacos, sång och gitarrspel. Supertrevligt och roligt att få komma in i ett mexikanskt hem.
Efter sex arbetsdagar med allt ifrån 100-420 kunder per dag hade vi äntligen en välförtjänt ledig dag. Då åkte vi till Mayaruiner i Palenque och avslutade dagen vid ett fantastiskt vattenfall där vi också kunde ta ett underbart, svalkande dopp. Efter det följde ytterligare fyra arbetsdagar i högt tempo samt lite magsjuka (i mitt fall) däremellan.
Förutom det klarade sig övriga gruppen bra från sjukdomar.
Efter att ha blivit skjutsade i över 100 mil under 2v tid, var det dags att säga adjö till de härliga människorna i den mexikanska organisationen. Det blev kramkalas med Carlos, Edit, Luis, Gabi, Angel och Arturo som också gjort ett fantastiskt jobb under dessa två veckor. Efter det kramade vi och vinkade adjö till Tullan, Kjell, Tomas och Jan som åkte hem till Sverige.
Jag, Jessica och Caroline däremot, åkte till Playa del Carmen för några dagars välbehövlig semester! Äntligen fick vi vår “långweekend” med sol och bad!
Summa summarum: Detta är en resa och upplevelse som vi kommer att ha med oss hela livet. Får ni chansen? Ta den!
Tips från coachen: Åk ingenstans utan toalettpapper och tänk på hållningen när du jobbar!
Marie-Louise (med lite support från Jessica)
Ladda ner reseberättelsen i pdf-form